Det finns en väg tillbaka!

Att bli bedragen av den man älskar är hårt. Kanske är det ännu värre när det sker inför ögonen på gemensamma vänner. Läs berättelsen av en kvinna som äntligen hittat tillbaka till sig själv.

Vi var lite försiktiga med att berätta att vi blivit ett par, jag och min kille. Eftersom vi arbetade på samma ställe och hade samma kollegor förstod vi att det skulle innebära att arbetskamraterna skulle få insyn i en del av vårat privatliv. Men vad gjorde det, vi var ju förälskade jag och min kille. Trodde i alla fall jag.

Så kom dagen när det skulle hållas firmafest. Alla var så där flamsiga och tramsiga som de burkar vara och i fikarummet bjöds det på spetsad bål. En kollega som blivit min vän under åren kommenterade att jag såg tillfreds ut. Hon frågade om det inte var dags för barn snart och jag stannade upp en sekund och konstaterade att det faktiskt kändes just så.

Jag uppfylldes av en härlig känsla av tillit till min pojkvän. Min kollega skrattade nöjt när hon såg mitt leende.

Tyvärr hade jag dragit det kortaste strået och måste vara kvar och arbeta under den där festkvällen. Varken bål eller flams för mig, alltså. Min kille pussade mig adjö innan festgänget åkte iväg. Jag minns att jag kände en sådan glädje över att han skulle få gå på fest och sedan komma hem till mig.

Det var ett tungt skift och jag var trött när jag gick av mitt pass. Och ändå, när jag kom hem kunde jag inte sova. Klockan blev sent och jag försökte ringa på min killes mobil för att fråga om han var på väg hem. Men telefonen var avstängd och min väntan övergick snart till oro. Jag tänkte på överfall, rån och olyckor Jag var utom mig av oro men till slut somnade jag av ren utmattning.

Han kom hem morgonen därpå. Visserligen såg han sliten ut men han hade inte blivit rånad eller råkat ut för någon olycka. Istället erkände han utan omsvep att han spenderat natten med en kvinnlig kollega från en annan avdelning. Långsamt gick det upp för mig vad som hänt. Och att alla våra arbetskamrater hade sett hur han och hon hade dansat hela kvällen och sedan lämnat festen tillsammans. Det var som att få ett slag i ansiktet. Så kränkande och så totalt ov äntat.

Ingen av våra gemensamma arbetskamrater hörde av sig till mig under den där första, förfärliga dagen efter. Allt de sa när jag sedan dök upp på jobbet var ” hej”.

Det var jag som fick berätta för dem att jag redan visste. Jag kände mig sviken av alla.

Jag undrade om de tyckte att hans beteende varit okej, eller om de bara var för fega för att stå upp för mig. Kanske tyckte de rent av illa om mig? Inte ens min bästa vän ville ta någons parti, trots att hon varit med under firmafesten och sett alltihop från början.

I flera månader efter händelsen försökte jag och min kille få vårt förhållande att fungera. Men efter en tid insåg jag att jag inte orkade kämpa mer. Det gjorde för ont.

Det märkliga var att jag hela tiden anklagade jag mig själv.

Jag tänkte att jag måste vara världens sämsta flickvän som inte kunde hålla kvar min kille. Något måste jag ju sakna, eftersom han behövde en kvinna till. Jag önskade så att han hade valt att göra slut istället för att förnedra mig inför alla mina arbetskamrater. Och hur kunde jag ha känt så fel, jag som hade varit så trygg? Jag tappade tron på mig själv och lusten att leva. Ett år efter händelsen konstaterade en läkare att jag drabbats av en depression. Jag fick mediciner och spenderade många timmar och tusentals kronor på samtalsterapi. Långsamt repade jag mig och kom till tillbaka till mig själv.

Så hände det mest oväntade. Jag mötte kärleken igen. Mjukt och stilla. Min personlighet och min inre glädje pockade på. Det var och är fantastiskt! Det har tagit många år för mig att kunna lita på löften och förstå att det finns någon som tycker om mig på riktigt. Så rädd har jag varit för att våga tänka och känna att allting är bra. Men nu vågar jag.För mig har ordet otrohet fått en ny innebörd. Hans otrohet fick mig att sluta tro på mig själv. Det gick så långt att jag tog på mig skulden för det som hänt. Hur kan det bli så?

När andra behandlar dig illa kan du till slut börja tro att du inte är förtjänar bättre. Kanske behöver du hjälp för att inse ditt värde igen.

Ibland bara händer det. Världen vänder sig emot dig & sveket är ett faktum. Alltför ofta låter människor maktbehov, penningbegär eller annan egoism gå ut över andra och det är ingen rolig roll att bli offret i det spelet.

Oftast är det inte hela världen, utan någon, några som vänder sig emot dig.

Men det är ett hårt slag att upptäcka att den man trodde sig kunna lita på inte håller måttet. I det läget är det alldeles naturligt att känna både ilska, sorg, apati och bitterhet.

För vissa människor handlar det inte om engångsföreteelser. Kränkningar och kanske till och med våld har blivit deras vardag. Fysisk eller psykisk misshandel är något som många av oss läser om i tidningen, men för andra är det en dagligt upplevd verklighet. När din kropp eller ditt jag kränks bryts självförtroendet stegvis ned. En människa som befinner sig i den situationen känner sig ofta vanmäktig. Det är svårt att se någon väg ut ur situationen.

Bibelns hälsning till dig som känner dig kränkt är tydlig.

Ditt värde som människa är okränkbart och egentligen helt opåverkat av dina svåra omständigheter.

I Johannes evangelium kan man läsa om Jesu möte med en kvinna som blivit utstött av samhället. Hon var psykiskt mobbad och möjligen också sexuellt utnyttjad. Jesus vägrade delta i samhällets utfrysning och förtal av kvinnan och sökte istället aktivt kontakt med henne som ingen ville kännas vid. Han talade till kvinnan med värme & värdighet och visade med både ord och handling att hennes värde som människa och kvinna var orubbat. Trots allt som hänt, trots allt som ryktet sade.

När man blir behandlad på ett orättvist, ovärdigt eller kränkande sätt är det lätt att dras med i de negativa tankarna om sig själv. ”Inte är väl jag värd respekt, inte kan väl jag, jag som är så hopplös”. Den utstötta kvinnans möte med Jesus förändrade hennes liv. Hennes negativa tankespiral bröts. Jesus visade henne respekt och hon fick del av hans ” levande vatten”, som det står i bibeltexten. Det berättas också att kvinnan sedan själv fick vara med och hjälpa andra, hon vågade dela med sig av det hon fått i mötet med Jesus.

Oavsett i vilken situation du befinner dig i och hur illa du än har blivit behandlad har Jesus en orubbad tro på dig. Han ser på dig med respekt och han vet att du inte är hopplös. Men kanske behöver du hjälp av någon för att våga tro det. En medmänniska, en pastor eller präst. Se till att få den hjälp du behöver. Jesus vill ge dig av det goda han har. Och kanske ska din erfarenhet en dag betyda något för andra.