Så var det för mig

Till slut drog jag i bromsen




Skriv ut Tipsa en vän

Trots sömnlöshet och koncentrationssvårigheter fortsatte han att arbeta. Men en dag tog det bara stopp. Läs berättelsen av en man som vet hur det kan bli när livet snurrar för snabbt.

Nu är det tre år sedan det hände mig. Jag har ett roligt jobb som kräver att jag håller många bollar i luften. Innan jag lärde mig den hårda vägen hade jag väldigt flytande arbetstider. Jag kunde göra mina 40 timmar när jag ville. Men friheten ledde till att jag arbetade betydligt mer än heltid och jag såg till att alltid vara tillgänglig. Tog med mig den bärbara datorn in i sovrummet på kvällen och svarade i jobbtelefonen även när jag var på familjeutflykt med min fru och våra tre barn. Jag arbetade mer och mer. Trots att min fru började antyda att jag borde lugna ned mig, kunde jag inte se att något var fel. Mitt arbete var ju så roligt.
Men så försvann sömnen. Jag som alltid sovit bra började vakna bara någon timme efter att jag somnat in på kvällen. Sedan kunde jag ligga och kasta mig av och an en hel natt. På dagarna kunde jag komma på mig själv med att sitta och tänka att jag hade en massa att göra samtidigt som jag inte hade en aning om vad jag skulle göra. Det kändes som om jag satt fast i tjära.

Mina problem med sömnen gick så långt att jag hamnade i ett läge där jag bara sovit några timmar på en hel vecka.

Framför mig låg en utlandsresa under vilken jag skulle hålla i många viktiga trådar och plötsligt insåg jag att det aldrig skulle gå.
Lite försiktigt började jag dra i bromsen. Jag pratade med min arbetsgivare som genast förstod allvaret. Inom ett dygn hade man befriat mig från alla arbetsuppgifter. Inte hade jag tänkt mig att det skulle behöva ske så drastiskt, det kändes hemskt att bara hoppa av och lämna en massa människor i sticket. Men min arbetsgivare visste bättre. Han skickade mig till en läkare och besöket ledde till omedelbar sjukskrivning.

Efter några veckor fick jag komma till en psykolog. Han uppmanade mig att börja göra sådant som jag tyckte var kul. Gärna sysslor som gjorde det omöjligt för mig att tänka på mitt arbete. Jag började snickra på en ny altan, åkte iväg och fiskade och tittade på film med mina barn. Långsamt började jag komma ner i varv och en dag sa min dotter:
- Pappa, du är mycket roligare nu när du är sjukskriven.
Det gav mig en tankeställare. Jag insåg att jag tidigare varit så fokuserad på mitt arbete att jag tappat bort mig själv.

Under min tid som sjukskriven fortsatte jag med regelbunden samtalsterapi och jag ägnade mycket tid åt att försöka bena ut vad det var som hade blivit fel. Jag började inse att det i min arbetssituation fanns en hel del saker som jag skulle behöva organisera om och funktioner som kom i konflikt med varandra. För att jag skulle komma ihåg allt det där jag faktiskt insåg började jag föra dagboksanteckningar. De där anteckningarna var nyttiga att ha när jag sedan kom tillbaka till arbetslivet.

Under min tid hemma började jag också grubbla en hel del över stora, existentiella frågor. Jag, som haft en stark tro på Gud och varit rätt så engagerad i kyrkan började undra vad allt det där egentligen skulle vara bra för. Men under mina grubblerier samtalade jag med en annan person som var kristen.

Gud är inte så intresserad av vad du gör. Han är intresserad av vem du är, sa min vän till mig.

För mig blev det något att hålla fast vid. En kravlös Gud inför vilken jag bara kunde vara. Det var skönt.

Efter fyra månaders sjukskrivning började jag lite försiktigt arbeta igen. Sömnen hade återvänt och jag klarade av att sköta mina uppgifter. Men arbetsglädjen var borta. Jag vågade inte ge mig hän eftersom jag var livrädd för att hamna i samma situation en gång till.

Egentligen är det nog inte förrän nu, flera år senare som jag upptäckt att passionen faktiskt börjat infinna sig igen. Det är härligt att känna den totala lusten för sitt arbete, samtidig som jag vet att det är en känsla jag måste hantera varsamt.

Och det gör jag. Jag är noggrann med att avsätta tid för vila. Om jag inte bli färdig med det jag föresatt mig att göra, stänger jag ändå av min dator och går hem. Och en sak har jag upptäckt. Människor respekterar mig även om jag säger:
- Jag hinner inte idag, ni får vänta.

Man 43 år, Karlstad

När känner du dig stressad?


Så här säger människor på stan.

Tänkvärt

Gör en rollsanering!




Skriv ut Tipsa en vän

Ibland är det svårt att se hur livet skulle kunna få ett lugnare tempo. Då kan det vara läge att boka in ett möte med dig själv för att göra en rollsanering.

- Det ska jag nog kunna klämma in i min agenda, även om det är rätt fullt nu.Känner du igen dig? Det är aldrig lätt att säga nej till ett spännande erbjudande, en ny arbetsuppgift, ytterligare ett krav eller en lockande chans. Så du säger ja – av fri vilja eller för att du tycker att du borde och måste. Sedan sitter du där och grämer dig över att du än en gång gick på det. Det fick ju inte plats. Det blev droppen som kom stressbägaren att flöda över. Aldrig mer, lovar du dig själv, aldrig mer ska jag ta på mig så mycket att tiden inte räcker till. Man måste ju leva också!

Så kommer nya krav, nya lockelser, nya chanser. Och du gör det igen. Vad varje överbokad människa, trots tidsnöd och jäkt skulle behöva skriva in i agendan är en rejäl träff med sig själv. Ett utvärderings- och planeringsmöte där man låter sitt eget innersta vara ledare och där man blir tuff mot alla sina roller som gör anspråk på att äga tiden. Och när vi gör vår rollsanering och rollprioriteringen måste vi ha en viktig insikt till grund.

Vi ÄR inte summan av våra roller. Så länge vi dentifierar oss med våra roller riskerar vi att bli osunt beroende av den bekräftelse och status de ger. Priset för ett sådant beroende är ett liv med andan i halsen.

Det är verkligen inte fel att vara stolt och glad över sina roller och arbetsuppgifter. Yrkesrollen fyller ju en stor del av vårt vakna liv och ger oss, i bästa fall, både god försörjning och meningsfullhet. Men när vi lider av, eller kanske skryter över, att tiden inte räcker till och när vi inte klarar att hålla utmattningsdepressionen åtminstone på armlängds avstånd, då är det hög tid för detta rejäla möte med sig själv. Här är några praktiska tips:

  1. Lista alla roller du har, även de mer sällan förekommande - typ jultomte!
  1. Kategorisera dem i sådana du själv valt och sådana som andra människor eller livet självt tilldelat dig, prackat på dig eller frestat dig att mot din vilja eller dina värderingar gå in i.
  1. Ringa in de roller du älskar, vill vårda och utveckla. Stryk under dem som är ofrånkomliga, till exempel åldersrollen. Bocka för dem du vill eller inser att du borde avveckla. Stryk över dem du vet att du kan ta bort från ditt livs rollista, planera noga hur det ska gå till, bestäm dig och gör slag i saken. (Varning: det skulle kunna handla om en av rollerna i kategorin älskade roller).
  1. Fundera över vilka av de nödvändiga rollerna som ofta tidsmässigt kommer i konflikt med varandra. Vilka, förutom du själv, är berörda av sådana konflikter? Maken, hustrun, barnen, chefen? Rollkonflikter är en av de värsta tidstjuvarna. Kan du och andra inblandade göra något åt saken? Gör en plan och handla efter den!

Tänk på att det vanligtvis är du själv och dina närmaste som drabbas av din tidsnöd och stress. Oftast är de också samma personer som bäst kan hjälpa oss när vi gång på gång måste konstatera att tiden inte räcker till. Så nästa gång du möter kravet, utmaningen, chansen eller frestelsen att squeeza in ytterligare något i din fullklottrade agenda kan du svara

- Jag ska prata med några och med mig själv om saken.

Slutligen. Så här uttryckte profeten Jesaja Guds hälsning till sin samtid: ”Vänd om och var stilla. Genom lugn och stillhet vinner ni styrka” (Jesaja 30:15).

Stig Öberg, pastor och själavårdare

Prata vidare
Skicka oss ett meddelande så pratar vi mer!


Vem vill du prata vidare med?

Stig Öberg
Själavårdare

Anethe Carlsson
Själavårdare

Dan Salomonsson
Pastor


Namn


E-post


Dina uppgifter behandlas konfidentiellt.
Meddelande




 

Fortsätt läsa

Boktips

  • ”Långsamhetens lov” Ove Wikström, NoK  Pocket
    ’En maning till motstånd mot samtidens jäkt. Reflektioner kring behovet av lättja och livsnjutning men också kring vår rädsla för att göra resan till sitt eget inre’
  • ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort” Tommy Hellsten, Cordia
    ’Om livets paradoxer. Livet använder sig ofta av motsatser för att skapa något nytt’
  • ”Den lilla boken om god tid” Wilfrid Stinissen Libris
    ’Texterna i denna lilla bok vill försöka peka på den ljusa väg som Gud varje dag öppnar för oss och som kan hjälpa oss att se tiden med nya ögon’
  • ”Tid att vara ensam” Patricia Tudor Sandahl, W&W pocket
    ’Självvald ensamhet är stimulerande, trotsa rädslan för ensamheten och upptäck den inspiration det kan ge att ta sig tid att vara ensam’
  • ”Tio tankar om tid” Bodil Jönsson, Brombergs.
    ’Vi jagar tid och låter klocktiden jaga oss. Men det vi längtar efter är att få vår personliga tid längre’.
  • ”Svälj den fulaste grodan först” Brian Tracy, Damm förlag.
    ’21 sätt att få mer gjort på kortare tid. Du blir mer produktiv och kan med gott samvete ägna dig åt det du verkligen vill göra.’

    
Länk


Beskriv sidan här



Känner du igen dig?