Skilda vänner


Gunilla, Anders och Eva möter sina skilda vänner i Kummelby kyrka i Sollentuna

Tänkvärt

Ett nytt liv på ruinerna av det gamla




Skriv ut Tipsa en vän

En skilsmässa är alltid traumatisk, men det finns en väg tillbaka. Gud har en positiv plan för din framtid.

Du lovade din älskade att vara trogen till livet slut. Orden i vigsellöftet blev sanna fast på ett omvänt sätt än du tänkte då. När relationen spricker är det på något sätt som om livet tar slut. Tanken var ju att livet och kärleken skulle vara oskiljaktigt sammanvävda. Men inte i den ordningen att kärleken skulle slockna först. Utan kärleken slocknar själva livsglädjen. Konsekvenserna av att relationen går sönder är uppenbara. Känslan av misslyckande, ensamheten och aningen om att inte duga förtär allt syre.

Mitt i detta inre kaos måste en ny livsfas ta vid med nya roller och nya ansvarsområden. Barnen skall skyddas och de praktiska konsekvenserna av skilsmässan redas ut.

Skilsmässan är alltid traumatisk och sällan en lösning på problemen även om den kan vara enda vägen från problemen. Den kan vara det minst onda alternativet eller en oundviklig konsekvens av hur saker och ting har blivit.

När skilsmässan väl är ett faktum, och inget annat alternativ är realistiskt så är de goda nyheterna att det finns en väg tillbaka till livet. Det är en tuff väg, men den finns. Winston Churchills ord den 13 maj 1940 när hela världen stod i brand är relevanta även när privatlivet står i lågor. ” I have nothing to offer but blood, toil, tears and sweat” Det nya livet byggs på ruinerna av det som rasade. Det kan se mörkt ut, men det går!

Hur lång tid tar det? Egentligen kommer nog ingen helt över en skilsmässa. Sorgen är precis som när man mist en nära vän på annat sätt.

Man sörjer egentligen inte det liv man levde utan det som aldrig blev. Sorgeprocessen tar tid.

De olika faserna chock, förnekande och saknad måste passeras. Tiden läker inga sår men det tar tid för sår att läka. Tänk bara på att detta inte är bortkastad tid. Det kan mitt i smärtan och gråten vara så att livet djupnar och nya sidor i personligheten utvecklas. Ingen tid i en människas liv är bortkastad.

Misslyckandet och medvetenheten om att vara sviken och svikare på samma gång skulle kunna förlama för all framtid. Besvikelsen på oss själva när vi inte klarar att hålla våra löften eller leva upp till våra innersta ideal är en erfarenhet alla ärliga människor gör. Då är det viktigt att kunna förlåta sig själv och ha barmhärtighet med dem som gjort oss illa. Kristen tro är att aldrig ge upp. Det finns alltid en utväg. Gud har alltid en tanke för din personliga framtid. Ta varje dag som den kommer. Stapla inte all oro för framtiden på hög redan i dag. Lös ett problem i taget så växer det successivt fram ett nytt liv med nya möjligheter. Det nya som Gud tänker om ditt liv är alltid större än det du har lämnat bakom dig.

Dan Salomonsson, Pastor

Så var det för mig

Min skilsmässa blev en livskris




Skriv ut Tipsa en vän

Efter 25 års äktenskap var skilsmässan ett faktum. Kvinnan som berättar hamnade i en livskris, men valde att söka hjälp. Idag är hon lycklig igen.

Frånskild. Ordet lyste emot mig. Jag kryssade i rutan på pappret jag hade framför mig med en känsla av overklighet. Min nya identitet var nu skild och ensam.
När skilsmässan hände mig hade vi varit gifta i nästan 25 år och hade fyra tonårsbarn ihop. Innan vi separerade samlade vi alla barnen och berättade att vi inte längre skulle bo tillsammans, att vi behövde vara ifrån varandra och fundera. I detta var vi eniga och lugna och samtalet gick bra även om jag har förstått efteråt att det var en chock för barnen. Flytten gick också bra och vi bestämde att vi skulle ses och äta middag tillsammans med barnen. Så här långt tycker jag att vi klarade allt ganska bra. Det var en fredlig stämning mellan oss och jag trodde nog att vi skulle kunna göra det utan alltför mycket bråk. Vi ville ju ha våra barns bästa i fokus.

Sedan hände saker som gjorde att vi hamnade i krig. Allt vi pratat om att vara vänner och att äta middag med barnen blev en utopi. Jag önskar att barnen hade haft andra vuxna som kunnat vara kloka och opartiska, för varken deras pappa eller jag kunde riktigt finnas där för dem. Vi hade fullt upp med oss själva och att bråka. Hur dåligt man än tycker det är att ”använda” barnen så gör man det. Kriget hamnade på sandlådenivå och jag kom in i en livskris. Jag behövde mycket hjälp och här blev mina vänner ovärderliga.

Jag hade några som jag visste att jag kunde ringa när som helst. Inför dem vågade jag gråta, vara arg och förtvivlad.

De hade stort tålamod och orkade lyssna när jag ältade allt om och om igen. Jag gick också i terapi och fick hjälp med att bena ut saker och ting. Det fick mig att inse att mycket i mitt liv inte var bra och att det fanns sådant som jag stoppat undan utan att bearbeta. För mig blev det oerhört viktigt att tillåta mig att vara arg och besviken, att få sörja och att få känna mig kränkt. Att mina vänner inte förskönade den verklighet jag faktiskt levde i just då och att de inte bara försökte komma med goda råd. Jag behövde bara någon som lyssnade.

Skilsmässan och den livskris jag upplevde gjorde att min Gudstro fick sig en rejäl knäck. En period ville jag överge tron helt. Jag kände avsmak för att gå till kyrkan och tyckte inte att det jag trott på stämde längre. När allt var som värst och ångesten var så stor att jag nästan inte stod ut drevs jag ändå att söka Gud igen.

Jag insåg att jag inte ville leva utan honom. I mitt sökande var det plötsligt som om det som Jesus gjorde genom sin död på korset blev mera verkligt än det någonsin varit för mig. Det var en omvälvande upplevelse och början till något nytt. Trots det var jag skör och bräcklig under en lång tid. Minnena och upplevelsen av skilsmässan hade satt enorma spår. Saknaden, att inte vara tillsammans med barnen varje dag på ett naturligt sätt var fruktansvärd. Det rev i själen och hjärtat gjorde verkligt ont.

Idag mår jag bra. Det går att komma vidare hur hopplöst det än känns.

Men för att inte fastna i bitterhet och hat måste man prata, få hjälp att bena ut livet och sig själv. Det var viktigt för mig. Terapin var min väg att hitta mig själv och acceptera mig själv sådan jag var. Genom det fick Gudstron också en annan dimension. Den blev djupare.
Det är också viktigt att prata mycket med sina barn. Som förälder är det min skyldighet att be om förlåtelse för alla misstag och felaktiga handlingar som begås i en skilsmässa. Det är aldrig barnens fel och det kan inte sägas för många gånger. Idag har jag fin kontakt med alla mina barn och vi har pratat mycket.

Omgift. Lycklig och en känsla av att vara hemma. Hemma hos mig själv, hemma hos min man, och hemma hos Gud. Jag hade turen att få möta kärleken igen. Så annorlunda det blev den här gången.

Kvinna 50, Stockholm

Prata vidare
Skicka oss ett meddelande så pratar vi mer!


Vem vill du prata vidare med?

Stig Öberg
Själavårdare

Anethe Carlsson
Själavårdare

Dan Salomonsson
Pastor


Namn


E-post


Dina uppgifter behandlas konfidentiellt.
Meddelande




 

Fortsätt läsa

Boktips

  • ”Överlev skilsmässan” Kathryn Lankston, KM-förlaget
    ’Hjälper dig att finna denna fasta punkt, den hållpunkt där du och din värld fortfarande är okej. Du kan verkligen bli hel och börja växa som människa  - igen. Litet format, charmiga illustrationer’
  • ”Kärlekens lösningar” Gary Chapman, Marcus
    ’Hur hjälper man en familj som inte kan hålla ihop av olika anledningar?’

    
Länk


Beskriv sidan här



Känner du igen dig?