Ett svårt besked


Tommy Sandkvist lever med en kronisk sjukdom

Tänkvärt

När det sårbara visar sig




Skriv ut Tipsa en vän

När vi drabbas av sjukdom påverkas hela livet. Allt ställs på ända. Men verkligheten, även om den är rämnad är hoppets grund.

Planeringen sprack, livet kom emellan. Det sårbara visade sig, för människolivet är sårbart och krävande. Utmaningen för oss är att finna vägar framåt i vardagens många motgångar och kriser. Att Se människan och livet utifrån ett helhetsperspektiv.

När en människa får ett oväntat sjukdomsbesked hamnar hon ofta i kris. Den första reaktionen brukar vara att hon inte förstår att situationen är verklig. Det känns ofattbart. Sedan kommer sorgen över det som aldrig kan bli eller blev möjligt. Nästa steg är bearbetandet av frågor. Varför just jag, varför just nu och andra frågor utan svar. De uteblivna svaren brukar väcka frustration och frustrationen väcker ofta mera känslor. Då kommer ilskan, vreden och gråten. Och sedan ännu flera frågor. Vad är min del och vad är Guds ansvar? Människan är oöverskådlig i sin konstruktion och vi är alla unika varelser med en fysisk kropp, en själ, en social varelse men också med en andlig existentiell dimension. När sjukdom, olycka eller kris drabbar oss, påverkas alla dessa områden. Det sociala livet berörs, hur ska det bli med mina närmaste, min arbetsplats, min ekonomi och så vidare. Här blir det en annan form av lidande utifrån anhörigperspektivet. Utmaningen gäller nu som då – Se människan!

Verkligheten, den nya och kanske rämnade är ändå på något sätt hoppets grund, det säger jag efter 15 år i Sjukhuskyrkans tjänst.

Hoppet kan finna ett fäste också i den djupaste hopplöshet och förtvivlan.

Aron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi har forskat och sett att känslan av sammanhang, KASAM är det som betyder mest när sjukdom och kris drabbar. Begreppet KASAM omfattar tre delkomponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vi mår bra av att känna att vi är en del av en större enhet och ingår i en gemenskap. Vi behöver få information på ett språk som gör att vi begriper. Det gäller även barnen. Barn upplever det värsta, men också det bästa. De har ofta närmre och bättre tillgång till känslor och kan sätta ord på det som vuxna inte vågar uttala. Våra olika kulturella bakgrunder kan begränsa eller öppna, men genomgående är nog för oss alla behovet av närhet till en annan människa – ett annat ansikte, någon som orkar lyssna.

Vi söker också efter en mening i meningslösheten. Tomheten, smärtan, lidandet och mänsklighetens begränsningar måste hanteras. För många människor väcks frågan om det finns en högre makt, en Gud. När livet hotas börjar man be. Och bönen, riten blir ett stöd och en hjälp i livets vardag, en aktivitet som på något sätt psykologiskt skapar trygghet. Likaväl som bönehandlingen hjälper, kan också berättelsen bli den meningsskapande delen i formandet av något nytt. Jag tänker på alla de livsberättelser och situationer vi möter i den gamla bibelboken. Psaltaren kan med sina djup av motstridiga uttryck av känslor som på ena sidan visar ångest, vrede, missunnsamhet och förtvivlan och på andra sidan tacksamhet, ro, tillit och glädje, bli en väg till bearbetning.

Förståelsen av klagopsalmernas struktur kan göra det möjligt för oss att få ögonen på den väg som för till avlastning och hjälp i lidandet.

Carl-Axel Sköldeberg, Sjukhuspastor, S:t Görans Sjukhus Stockholm

Så var det för mig

Jag lever med konstant smärta




Skriv ut Tipsa en vän

En ovanlig och svårdiagonstiserad sjukdom gör att han har ont varje dag. Läs berättelsen av en ung man som kämpar för att leva som vanligt.

Det går ganska snabbt numera. Jag vet, dom vet. Inte så många frågor utan bara två hastiga stick i benet. Ibland kan jag tänka tillbaka på tiden då allt började. Det känns som en evighet sedan men räknar jag efter så är det inte mer än nio år som passerat. Första gången kom smärtan snabbt och intensivt, som en spark som fortsatte att vibrera med mörka bastoner. Ett besök på sjukhuset med smärtstillande behandling löste problemet.

Någon månad senare dök sparken och bastonerna upp igen. Cirkusen var igång.Smärtorna kom tätare och tätare.

Sjukhusbesöken, undersökningarna och provtagningarna likaså. De tillfälliga attackerna övergick till konstant smärta och de tillfälliga sjukhusbesöken övergick till inläggning på en avdelning. Det märkliga med smärtorna var att min läkare inte kunde hitta någon orsak. Allt ifrån högst ordinära drabbningar till tropiska fenomen och avlägsna släktsjukdomar ströks från listan.

Vardagen blev mer och mer odräglig och till slut krävde min familj och jag att få träffa en professor som specialiserat sig på smärttillstånd i buken. Motreaktionen från min dåvarande läkare var att komma med ett svar. Han gav mig diagnosen ”obotbar tarmsjukdom” och den skulle leda till ett tarmpaket utanpå magen. Ett hårt slag för en ung kille. Förmodligen ett hårt slag för vem det än skulle drabba. Skyhöga kortisondoser sattes in och min kropp började svälla av de vattenansamlingar som är en bieffekt av den typen av medicin. Men smärtan gav inte med sig. Läkaren gick på semester och den vikarierande läkaren skickade mig till professorn.

Tarmsjukdomen visade sig vara någon helt annat än en tarmsjukdom. Men ett slutgiltigt svar på mina problem skulle dröja. Än idag har jag inte fått något glasklart besked, men den troliga orsaken till mina symtom är något som närmast skulle kunna liknas vid konstanta tics i området kring levern. Tics som inte hotar mitt liv, men som orsakar svår smärta.

Om du skulle möta mig på gatan skulle du förmodligen aldrig gissa att jag lever med konstant smärta.

Mina närmaste ser på mina ögon hur dagsformen är men utöver det märks inte mycket på ytan. Och det är så jag vill ha det. Väldigt tidigt i min sjukdomshistoria insåg jag att det fanns två sätt att förhålla sig till situationen. Antingen kunde jag låta mitt liv kretsa kring smärtan och allt som följer av att vara sjuk. Livet skulle gå ut på att träffa läkare och att för tusende gången förklara hur jag känner, att genomgå ytterligare behandlingsförsök och tillbringa oräkneliga timmar på sjukhus. Eller så kunde jag välja att istället låta sjukdomen vara något som kretsar kring mig. En sak bland många andra som kretsar kring den jag är, bitarna som bildar min vardag och mitt liv. Jag valde det senare. Ibland får jag jobba hårt för att behålla det förhållningssättet, det är långt ifrån enkelt. Vissa dagar känner jag mig bitsk och vill inget hellre än att slippa allt. Men aldrig, aldrig att smärtorna ska få ta mer tid och kraft av mig än absolut nödvändigt. Så långt det bara är möjligt ska jag leva mitt liv som jag vill leva det.

Jag är kristen och har en personlig tro på Gud. Min fullständiga övertygelse är att Gud tycker att det är helt okej att skrika åt honom, att vara förtvivlad och ibland även beskylla honom för allt. Jag är övertygad om det därför att jag tror på en Gud som vill leva tillsammans med mig. Han vill dela mitt liv med mig, trots att det är otroligt jobbigt ibland. Han vet hur det känns att vilja skrika. Guds kärlek är äkta kärlek och den har varit en grundläggande orsak till att jag orkat fokusera rätt. Och fokusering behövs, för jag vill att mitt liv ska vara navet i mitt liv istället för att sjukdomen ska vara mitt nav.

Kille 28, Piteå

Prata vidare
Skicka oss ett meddelande så pratar vi mer!


Vem vill du prata vidare med?

Stig Öberg
Själavårdare

Anethe Carlsson
Själavårdare

Dan Salomonsson
Pastor


Namn


E-post


Dina uppgifter behandlas konfidentiellt.
Meddelande




 

Fortsätt läsa

Boktips

  • ”När du är sjuk” Clair Bradshaw, KM-förlaget.
    ‘Sunda recept på hur man kan bemöta sjukdomens smärta och frustration. Charmiga illustrationer, litet format’
  • ”Ont i kroppen” Ralph Nisell/Stefan Einhorn, Forum.
    ’Om att förstå och lindra smärta, konkreta råd om vad man själv kan göra vid olika smärttillstånd’.
  • ”Ro utan åror”  Ulla-Carin Lindqvist, Panpocket
    ’Skriven under en kort sjukdomstid. Ulla-Carin skildrar sina upplevelser ställd ansikte mor ansikte med döden. En bedrövelse över att behöva lämna det som är kärt men samtidigt en tacksamhet för varje dag.’

    
Länk


Beskriv sidan här



Känner du igen dig?