Kan man förlåta allt?


En svår fråga utan självklara svar.

Tänkvärt

Konsten att förlåta




Skriv ut Tipsa en vän

Att förlåta är inte alltid enkelt, men det finns en som gått före. - Jesus. Läs fängelsepastor Kjell Wärn ord om den svåra konsten att förlåta. En konst som ofta leder till själens befrielse.

- Jag kan aldrig förlåta honom.

I mitt arbete som pastor verksam både i kyrkan och ute på fängelser har jag hört den meningen ofta. Jag har fortsatt lyssna och ibland har jag fått ta del av de mest horribla berättelserna. Människor jag mött har utsatts för saker jag varken kan eller vill berätta om. Det är lätt att förstå att det kan vara svårt att förlåta. Som pastor använder jag mig av Bibeln när jag söker svaret på de stora frågorna. Där finns en hel del skrivet om förlåtelse.

”Om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er” står det i Matteus evangelium. Efter att ha hört så många berättelser om hur människor blivit behandlade kan man ju undra vad som menas med det där bibelstället. Om jag misshandlats regelbundet av min pappa under hela min uppväxt, får jag då inte förlåtelse för mina egna synder förrän jag förlåtit pappa? Ibland har jag tyckt att Bibelns krav på förlåtelse verkat orimligt och övermänskligt. Gud som ser allt och hör allt, Han om någon måste väl veta hur svårt det är att förlåta?

Ändå tror jag att det är just det Han vill att vi ska göra.

Vi ska förlåta, för Guds skull, men kanske framför allt för vår egen.

I mitt möte med människor har jag ofta fått se resultatet av förlåtelsen. Att förlåta innebär alltid en själens befrielse! Jag vet att det är möjligt, även för de människor som utsatts för ondska man knappt kan föreställa sig. Kanske tycker du att jag låter alltför optimistisk. Men jag tror att vi ofta tolkar innebörden av ordet förlåtelse fel. Vi har lätt att tro att allting handlar om våra känslor. I Bibeln finns inga krav på hur vi ska känna. Däremot en hel del angående hur vi ska handla.

Att förlåta är inte heller det samma som att fortsätta att ta emot misshandel el dylikt. I Bibeln kan man läsa om hur Jesus till och med bad om förlåtelse för dem som han visste skulle komma att mörda honom. I mina samtal med människor brukar vi ofta prata om Honom, mästaren i den svåra konsten att förlåta. Hur gjorde egentligen Han? För det första; ”Han strök ett streck över skuldbrevet” säger Paulus i Kol 2:14. Har du betalat ett lån på banken någon gång så är det just så banktjänstemannen gör. Ett streck över skuldbrevet och en signatur, och sedan vet alla att banken aldrig mer kan utkräva den skulden av dig. Den finns inte längre! Så gör Jesus när han förlåter.

Att förlåta är alltså att lämna ifrån sig rätten att någonsin mera anklaga den som gjort mig illa.

Varken med ord, attityder, tankar eller handlingar. Det kan kännas som en omöjlighet just nu. När jag blivit behandlad illa vill jag ju ingenting hellre än att anklaga. Men om jag låter det gå en tid och ger mig själv chansen att tänka klart så kan jag, om jag vill, alltid välja att förlåta. För förlåtelse har med viljan att göra. Inte med känslan. Det är inte ens något jag skall göra utan istället någonting jag inte skall göra. Att inte längre anklaga… För det andra; Redan innan vi bad om det - ”medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8) - förlät Gud oss vår synd när han offrade sig på korset för oss. Jag kan, om jag vill välja att vara den som förlåter först. Alltså inte vänta med att förlåta tills min motpart ödmjukar sig och ber om det.

För det tredje; ”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er”. (Luk 6:38). Om jag är generös med mitt förlåtande så kommer jag att bemötas generöst både av Gud och av andra människor.

Vad du än utsatts för är alltså mitt råd – lär dig att förlåta. Gör det idag!

Kjell Wärn, fängelsepastor och pastor i Församlingen New Life

Så var det för mig

Det var som om en tyngd släppte




Skriv ut Tipsa en vän

Under hela sin barndom misshandlades han både fysiskt och psykiskt av sina skolkamrater. Men en dag bestämde han sig för att han att förlåta. Läs berättelsen om en ung man som valde att övervinna bitterheten.

Jag är ett mobbingoffer. Under elva år av mitt liv blev jag kallad fula saker, slagen och utfryst. Jag vet inte varför de valde just mig. Kanske var det för att jag gick runt i ärvda kläder eller så var det bara en slump. De behövde någon att hacka på. I lågstadiet var det mest psykisk mobbing. Barnen retades.

När jag började fyran började också den fysiska mobbningen. Sparkar och slag utan att jag gjort någonting alls. Och de äldre eleverna hotade mig.

Vänta du tills du börjar sjuan, sa de. Då ska vi döpa dig i toaletten.

Hela mellanstadiet levde jag i skräck för hur det skulle bli, då när jag började högstadiet. Jag gick ut sexan och under sommarlovet åkte jag med en kompis på ett kristet läger. På det lägret fick jag för första gången känna av Guds närvaro och jag bestämde mig för att bli en kristen. Inom mig infann sig en ny känsla av frid. Jag visste vad som väntade i högstadiet, ändå var jag ganska lugn.

Hösten kom och jag började sjuan. Den utlovade ” döpningen” uteblev men jag var ändå skolans hackkyckling. Jag blev retad och slagen i skolans korridorer. Efter gympan väntade jag med att duscha tills mina plågoandar var färdiga och hade gått. En av gångerna kom de tillbaka in i duschrummet efter att de torkat sig. De virade sina blöta handdukar och började snärta mig över hela kroppen. De sa att om jag började gråta så skulle det bli mera stryk. Jag bet ihop, teg och led. Kanske var det efter den händelsen som jag slutade känna. Jag började trycka bort mina känslor och mitt självförtroende försvann helt. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Min enda fristad var skolans kristna rum. Där satt jag nästan varenda rast. Om dörren till rummet var låst en dag visste jag att det väntades stryk.

I gymnasiet försvann de flesta av mina mobbare, men några av dem var fortfarande i närheten och gjorde livet surt för mig. Till och med i klassrummet gav de mig stryk. Läraren som var ansvarig för lektionen tog mig åt sidan för ett allvarligt samtal. Hon föreslog att vi skulle hålla tyst om saken, för annars skulle det bara bli värre. Min tilltro till vuxna försvann helt och hållet och jag hoppade av gymnasiet. Efter mitt avhopp sökte jag istället Götabro bibelskola. Där möttes jag av en helt ny värld. Människor var snälla och trevliga mot mig och trots att jag hela tiden var beredd på att de skulle börja retas eller slåss fortsatte de att visa mig kärlek. En kväll var det en annan kille som berättade om hur han blivit mobbad och plötsligt var det någonting inom mig som brast. Jag grät för första gången sedan sjuan.

Skolan ordnade så att jag fick en andlig mentor att samtala med. Jag var bitter, sårad och hade väldigt dålig självkänsla, så det fann mycket att prata om. Men min mentor ville hellre prata om förlåtelse. Han sa att jag måste börja i den änden om jag ville må bättre. Att förlåta alla dem som gjort mig illa, det kändes som en omöjlighet. Men månaderna gick och jag började förändras. Runt om mig fanns hela tiden människor som visade att de gillade mig för den jag var och min självkänsla kom tillbaka. Ändå fanns den där klumpen av hat inom mig och till slut bestämde jag mig för att min mentor hade rätt. Det var dags at förlåta.

Jag minns kvällen när jag gjorde det som om det vore igår. Jag gick in i det lilla kapellet och fram till den första bänken. Där böjde jag mina knän och så bad jag min korta men viktiga bön:

Jag förlåter alla som har gjort mig illa i Jesu namn

Direkt efter att jag uttalat de där orden kände jag mig annorlunda. Det var som en tyngd släppte och jag fylldes med glädje. De plågade mig inte längre, de där som hade ropat fula saker, snärtat mig med handdukar eller bara stått och sett på. De plågade mig inte längre för nu hade jag förlåtit dem.

Kille 28, Göteborg

Prata vidare
Skicka oss ett meddelande så pratar vi mer!


Vem vill du prata vidare med?

Stig Öberg
Själavårdare

Anethe Carlsson
Själavårdare

Dan Salomonsson
Pastor


Namn


E-post


Dina uppgifter behandlas konfidentiellt.
Meddelande




 

Fortsätt läsa

Boktips

  • ”Förlåtelse i praktiken” Lena Arvidsson Artman Argument
    ’I denna mycket konkreta bok hjälper författaren oss till tankereda med en mängd exempel om förlåtelsens kraft’
  • ”Förlåtelse”  Livsgnistor-serien för barn, KM-förlaget
    ’En liten bok som behandlar ämnet med en humoristisk glimt. Charmiga illustrationer’
  • ”Förlåt dig själv och andra ur serien Livsgnistor.
    ’Korta tänkvärda texter med en humoristisk knorr. Charmiga illustrationer.’
  • ”Förlåtelsens fem språk” Gary Chapman, Marcus.
    ’Det går att lära sig konsten att ge och be om förlåtelse. Detta är avgörande för hur våra relationer utvecklas.’
  • ”Starkare än hatet” Tim Guenard, Libris
    ’En livsberättelse om den misshandlade gatpojken som levde med ett hat inom sig. Tills han möter kristna med en villkorslös kärlek och så småningom får kraft att förlåta alla oförrätter och bli fri från hatet.

    
Länk


Beskriv sidan här



Känner du igen dig?